Februari 25, 2010

Sjörök, gnistrande snö och is skapar ett sällsamt djupfryst landskap. Båtnytts utsände tog chansen att uppleva sommarparadiset i annorlunda skrud. Häng med!
Inte sedan 1987 har isen legat så tjock i Stockholms skärgård. För att stilla lusten att uppleva vintern i skärgården tar vi Vaxholmsbåten. Sjön ryker i råkarna denna svinkalla februaridag, men solen stiger och vi ser fram emot isbrytning med största den skärgårdsbåten Söderarm.
För att få maximal utdelning väljer vi rutten till Husarö, en niotimmarsresa, och ställer oss frågan: Klarar båten isen? Men de fyra motorerna forcerade isrännan i 11,2 knop. Bara vid en passage med obruten is får fartyget kämpa och farten sjunker till 5,5 knop. Vissa betalar massor för att åka rysk isbrytare i Arktis, men man får samma kick på väg genom isen i Stockholms skärgård för bara 180 kronor. Dessutom på första parkett, som i fiket på andra våningen på m/s Söderarm med färska mackor, nybryggt kaffe och nybakade kanelbullar.
När vyerna blir extremt vackra pälsar vi på oss, går ut på akterdäck och gissar på öarna båten passerar. Men tar fel, djupet mellan kobbar och skär förvillar när allt är vitt. Fartvinden biter och solen strålar över fjärdarna och skapar ett storartat skärgårdsminne.
För skojs skull har jag längdskidorna med. I fall åklusten slår till är planen att stiga av på Ingmarsö och ta en tur innan Söderarm kommer tillbaka. Och visst kommer åklusten, alltså spänner jag på. Men lusten att hälsa på Per Oskar Eriksson på båtbyggeriet tar över. Kanske har han nybyggen på gång? Jodå, två GKSSekor är i vardande inne i verkstaden.
När vi släntrar över till uppläggningsskjulet får synen av sköna snipor mig att känna för att beställa en. Men nu är det vacker vinter och snart återvänder Söderarm. Jag spänner på skidorna igen. Gör en snygg plogsväng nerför Hemresan blir ännu vackrare, först blek eftermiddagssol och gnistrande snövidder, sedan skimrande solnedgång och på slutet sanslös fullmåne.
På grund av all snö kan ingen åka skridskor i skärgården i år så ”snacket efter” lär väl handla om vem som skidat mest mellan skären. Inte lär min Ingmarsökilometer vinna, för om kylan består borde fler testa tjusningen att skida över gnistrande fjärdar till vinteröppna varv och värdshus.
Text: Curt Gelin Foto: Christer Lundin, studiobildflodet.se
Kommentarer
Ny kommentar:
:
(Skriv in texten nedan)

Inga kommentarer