September 26, 2006
Sensommarens åskväder blev riktigt kraftiga på sina håll. Med den lite kyligare och fuktigare luften som drev in över främst Götaland och Svealand från sydost växte åskmolnen till både dag och natt. Normalt får man de kraftigaste åskvädren in över land på dagarna då det är som varmast. Men värmen i somras gjorde att molnen även kunde skjuta fart över de varma fjärdarna. Ytvattentemperaturer på 22–23 grader gav energi till rejäla åskmoln i skärgården. Fredagen den 11 augusti var jag själv ute och seglade med två av mina barnbarn. Vi lämnade Utö i Stockholms södra skärgård för att segla till Tärnskär och bada i den fina lagunen.
Tärnskär ligger ensligt till sjöss utanför Söderö söder om Sandhamn. Redan halvvägs på väg norr över i höjd med Mörtö- Bunsö hade ett typiskt bymoln som kommit drivande utifrån havet vuxit till ett mäktigt åskmoln i nordost. Troligen skulle vi gå rakt in i det. Den måttliga ostvinden hade redan vridit upp mot nord och ökat till ca 12 m/s. Vi tog hamn svajande i viken på Grönskär, men fick ändå känna av mycket åska och såg det nästa svarta och lilafärgade molnet sakta dra bort över Runmarö och in över Stockholm. Det blev inget bad på Tärnskär. Men mina barnbarn förstod och kände att de där krafterna inte var att leka med. Några dagar senare fick jag ett samtal från en nu något lugnad men fortfarande tagen Coronetägare som hamnat mitt i det värsta ovädret just då åskan passerade in över Runmarö. De kom från Sandhamn och försökte för sent ta skydd in mot östra Runmarö då sikten gick ner till knappa hundra meter i de kraftiga skyfallen. De blev totalt överrumplade.
Åskan och blixtarna gick i ett. Bara det är skrämmande nog. Då började lampor och lanternor blinka och även lysa helt. Och någon redig position från GPS:en gick inte att få. Det blåste som sjutton, de såg ingenting och det smällde och fräste runt båten hela tiden. Vem mer än Roger Moore kan agera lugnt i en sådan situation? Att försöka beskriva detta inferno och få förståelse från bogseraren en halvtimma senare, då man sitter på grund i bleke i fullt solsken, med fågelkvitter från ön och bara lite bortdragande muller i fjärran, låter sig inte göras. Beskrivningen är dock meteorologiskt riktig och kan förklaras med dagens åskteorier. Från datautskriften från SHMI:s åskpejlsystem (bilden) syns alla registreringar från klockan 16.00 då det hela utspelades.
De blinkande lamporna kommer sig av det magnetfält som bildas i närheten av kraftiga åskurladdningar. Virrvarret av magnetfält som snurrar runt båten injicerar i sin tur strömmar i båtens ledningssystem. Frånslagna kontakter kan överbryggas av koronaeffekter, en typ av kraftig jonisation av området kring kontaktspetsarna. Detta kan också kortvarigt störa beräkningarna inne i GPS-apparaten eller själva mottagningssignalen vid antennen. Har man maximal otur skadas såväl VHF som mobil utrustning via antenningångarna trots att man inte utsätts för direkta åsknedslag. Ibland slås de bara ut under det värsta ovädret för att senare fungera.
Text: Lage Larsson
Kommentarer
Ny kommentar:
:
(Skriv in texten nedan)
Inga kommentarer